Mina bilder kommer till av slump och i stunden, oftast oplanerade och plötsliga. Känslan kommer, i buketten, i plockandet av blommor, i känslan som finns innanför bröstet, darrande och skör.
Bilden förstår inte att finnas vid vissa tillfällen då det passar, algoritmer, dag eller tid. De bara landar i min famn och sker av det som finns.
Svår att styra och påverka, den där riktiga plötsliga känsla som ger precis det där man ser innan bilden kommer till. Det blir ofta många bilder men en som fångar det där jag vill att den ska fånga. Kan sen se något annat i en av de bortvalda, som stämmer med känslan som finns där innanför, darrande och väntande.
En redigering av en bild kan få mig att hitta det där jag söker, tagna med mobil som alla mina bilder och stämningen hittas i ett annat filter, som passar just i stunden. För det är i stunden känslan finns, önskar er en vecka i stunden!