Juli och allt växter högt runt mina ben, svajar och kittlar mig, uppmanar mig att se att ta hand om, att vårda, bädda, trösta, vattna, uppmuntra. Hungriga och uppmärksamhetssökande, blundar ibland och vandrar iväg, ångrar mig kvickt när jag sen kommer tillbaka då allt svajar och växer högt, nu över midjan, medan vissa har dött och blivit kompost, uppäten är den ena och den andra klättrar högt upp över taket söker sig ut och jag hinner inte med. Så besviken på att jag inte hann med, hinner med, kaos! I mitt huvud på mitt exelark så var allting så bra, alltså jag hann med varje planta varje moment men men i juli så är kaoset här och de som inte hann bli sådda är det försent för och de som dog får ingen ny chans. Det är det övermäktiga kaoset som man behöver enas med gå bredvid och våga vandra iväg ifrån, att vara trädgårdsmästar att titta åt andra hållet på det som blev och det som fortfarande har chansen. Jag är expert på att titta åt andra hållet på det där som blev, supa in och njuta av de som titta upp på mig och säger att kolla jag är väl bra tjusig. Övermäktigt kaos och underbara tjusigheter så här i början av juli, nedan mest ljuvligheter för att glömma bort det andra 💜
Comments