Det är september och min hjärna går på högvarv inför nästa år, blev sjuk för någon dag sen och jag är usel på att vara sjuk. Allting kryper inpå mig, och helt plötsligt står tiden till mitt förfogande. Igår blev det tre blogginlägg skrivna och ett gäng annat avkryssat på listan som inte annars hinns med, idag har jag lovat mig själv att ta det lugnt och bara jobb i två timmar, för hälsans skull. Nu var det det här med ranunkler, lärde känna den för många år sen på plantskolan som jag jobbade på, då i gult och rött i små krukor med korta stjälkar. När jag sen började odla den för tre år sen så föll jag, de är så fruktansvärt lätta att älska.
Nu kommer vi till det där att spara över vintern. Det finns delade meningar i att spara, att de inte ger lika mycket men jag tänker att jag måste testa och göra det bästa för att knölen ska få alla förutsättningar att blomma tjusigt även nästa år.
Så för någon vecka sedan plockade vi upp ranunklerna som blommade fint i maj-juli i vår odling. De har stått kvar i sina bäddar ute på friland och torkat ner helt vilket är det viktiga, så att all näring går tillbaka till knölen.och att de går tid på dig att växa och bilda nya små korvar. Det var verkligen skillnad, vissa hade växt till sig till det dubbla så stora och fina.
Jag gödslade på ordentligt strax innan midsommar för att det ska finnas näring att äta av för knölarna tills jag tar upp dem. Jag använder mig då av stallgödsel men anpassa tiden för gödsling beroende på om du gödslar med något som är snabbt eller långsamt. När de är upplockade lägger jag dem på tork i en varm och torr miljö (ca 15-23 grader, utspridda på en bricka i ca 1 vecka. När de torkat så förvarar jag dem i papppåsar om 20 stycken i varje. De kommer att få ligga i vår källare som håller ca 19 grader och som är en torrkällare med väldigt låg fukthalt. Jag tänker att jag kollar till dem ganska ofta under vintern för att se att de inte ruttnat.
Så lycka till till mina knölar så ses vi igen i mars, då de åker fram för sprout!
